Jag funderar över tak

På sistone har jag funderat över tak och dess funktion och symbolik. Om man som vi bor i innerstan i Stockholm (i vårt fall Söder), och har en takterass där man kan sitta och blicka ut över taken kan man häpna över variationsrikedomen i takfall, former och hur skickligt takläggare i generationer har utfört sitt arbete på det som i princip bara består av plåttak med enstaka inslag av tegelpannor.

Jag tror att många förknippar Stockholms stadsbild med just taken, och särskilt svarta, gröna och röda plåttak. Taken syns sällan från gatan, men om man betraktar ett kvarter från avstånd, gärna från en kulle eller en högt belägen gata, ser man hur de vackra plåttaken breder ut ett skyddande täcke över staden och samtidigt bidrar till bilden av ett lapptäcke, en symbol för vår brokiga livfulla stad.

Det perfekta mönstermotivet

Inte så konstigt kanske att jag börjat experimentera med tak i mina mönster. Mitt mål är ett mönstertryck som kan användas på tyger till möbler, dukar och andra produkter, och taken ska vara i centrum. Taksilhuetter är vackra och fascinerande, och i mitt mönster ska det var natt, en djupt blå färg med svarta silhuetter av tak i alla möjliga former och färger. Kanske syns i bland också en sotare eller en takläggare i färd med att utföra sitt arbete, eller varför inte jultomten. För att reka har jag tagit mig upp på observatoriekullen och andra höga platser för att få lite utblick. Jag åkte till och med upp i Kaknästornet för att se i vilka områden taken verkar mest intressanta.

En lagom tjock man gör sig påmind

Jag tycker generellt att Vasastans tak är de häftigaste och snyggaste. Kanske för att jag så mycket förknippar dem med Karlsson på taket, en annan fin Stockholmssymbol. Säkert hyste Astrid Lindgren samma fascination för Stockholms tak som jag, man märker i alla fall i hennes böcker att hon funderade mycket på hur staden är byggd, hur den doftar och ser ut i olika väder och sinnesstämningar. Så bra kan man bara beskriva en stad om man verkligen gett sig tid att lära känna den. Ja, och är en av världens främsta barnboksförfattare förstås.

Fri som en fågel

Just nu när jag skriver det här blickar jag över mot grannhusets tak, där några takläggare håller på att lägga ny takplåt. Det måste vara ett häftigt jobb att alltid befinna sig högst av alla i staden, med vidunderlig utsikt och med en känsla för naturens och stadens krafter. Takläggare är helt klart ett jobb jag skulle kunna tänka mig, om jag nu mot förmodan skulle tröttna på design.

Vad är stan utan plåttak?

Jag läste förresten i Södermalmsnytt om de nya naturtak täckta av sedum och andra växter som kommer att bli allt vanligare i innerstan i framtiden Samtidigt som jag gläds åt att politiker och arkitekter tänker på miljön så kunde jag inte undgå att känna ett stänk av vemod inför tanken på att alla de här vackra plåttaken en dag kanske bytts ut mot andra, mer effektiva och miljövänliga material. Kommer inte en stor del av stadens själ gå förlorad då? Om inte annat så kommer minnet av dessa tak åtminstone leva kvar i mina mönster, och i Karlsson på Taket-böckerna!

Den som vill kan läsa mer om takläggning på sajten http://www.stockholmtakläggare.se.

---

Andra inlägg

• Relining i Stockholm av rörledningar
• Fasadskyltar för Stockholms olika företag
• En hundkurs som stärker banden i Stockholm
• Låssmeder i Stockholm bistår med hjälp och trygghet dygnet runt
• Bo bekvämt på longstay vid Arlanda
• Rusta och matcha – en ny väg till sysselsättning
• Distansutbildning som formar framtiden
• En balpress förenklar hanteringen av återvinning
• Djurtillbehör för för lek,vård och säkerhet
• Prisvärd transfer till Arlanda