I mitt jobb (textildesigner) blir det ganska mycket ensamarbete. Jag har en egen ateljé en bit ner på gatan där jag gillar att grotta ner mig i mönster och tyger och ofta far timmarna förbi i ett rasande tempo. Ibland går en hel vecka utan att jag träffar någon utom min kille. Ett ganska behagligt liv tycker jag oftast, men nackdelen är väl att jag i perioder kan bli rena eremiten och det känns direkt plågsamt att träffa folk. Vilket för mig in på en annan aspekt med mitt jobb som förut kunde vara jobbig att hantera när jag kände mig som en enstöring – presentationerna på företaget.
Mina uppdragsgivare vill ha en show
Jag jobbar som ni kanske vet åt ett av de större möbelföretagen och tar fram tyger till soffor, stolar men även rena textilverk som väggbonader, dukar och så vidare. Kort sagt, jag gör en hel del på uppdrag och när jag är klar med något så ska det presenteras för mina uppdragsgivare. Och de nöjer sig inte med att jag bara dumpar några provbitar i receptionen, nej det ska presenteras för hela ledningen och de vill ha bakgrund och miljötänk och hela faderullan, varför gjorde du si och inte så, berätta mer. Ytterst påfrestande om man som jag är en konstnär som jobbar mer intuitivt än konceptuellt. Men de måste väl ha en massa ord att sälja möblerna med antar jag.
Jag gick en kurs i presentationsteknik
Men jag måste säga att jag har blivit bättre på det där med att sälja in mina verk. Riktigt grym faktiskt. För något år sedan gick jag en kurs i presentationsteknik och fick lära mig en hel del om hur man talar övertygande inför folk. Det finns faktiskt en hel del att lära sig för den som aldrig funderat över det där med hur man pratar inför andra människor. Vi människor upplever ofta andra som intressanta inte på grund av vad de säger, utan på grund av hur de säger det. Måhända en aningen deprimerande tanke, men samtidigt inte. Livet är ju i mångt och mycket ett socialt spel, och entusiasm smittar och kan skapa stora ting. Idéer kan ju författas av tänkare på papper, men presenteras kanske bäst av någon som kan levandegöra dem.
Att gå in i karaktär
Att tala väl och att fånga åhörare är en teknik, ett spel, vilket också gör att det känns mindre verkligt och mindre som att man blottar sig själv. Det passar mig perfekt, för när jag känner mig riktigt miserabel och bara vill stänga in mig i en skrubb någonstans, så kan jag ändå trycka i presentationsväxeln och ge en bländande föreställning för mina uppdragsgivare. Jag babblar på om färgtryck och mönster som symboler för det ena och det andra och mina åhörare sväljer det med hull och hår, på grund av att jag låter så övertygande. Den som vill kan läsa mer om hur det hela fungerar här: http://www.presentationsteknik.net.
En boost för karriären
Sedan jag började tänka på tempo, tonfall, röststyrka, andning, kroppsspråk, pauser och allt annat som har med god retorik att göra tycker jag aldrig att det känns jobbigt att presentera mina kollektioner. Tvärtom ser jag ofta fram emot det och tycker att det ska bli spännande. Spännande! Hör hur jag låter, som en nyfrälst alkoholist. Nej, jag kommer nog alltid att trivas bäst nere i min ateljé, men för min karriärs skull är jag glad att jag har lärt mig att överkomma den press det innebar för mig att tala om mitt arbete inför andra. Det har faktiskt lett till ännu fler uppdrag. För den som känner igen sig i det här kan jag verkligen rekommendera att gå en kurs i retorik eller presentationsteknik, det är en riktig ögonöppnare.
Nej, nu får det räcka med den här lovsången till retoriken, nu ska jag ner i ateljén och fila på konceptuella sofftyger!