Att vara designer innebär ibland att man får rätta munnen efter matsäcken. Som mina chefer på möbelföretaget gjort klart är vi på väg in in en lågkonjunktur, och efterfrågan på designmöbler har mattats av. Min tjänst hos dem är på deltid, men jag har alltid kunnat jobba mer åt dem på konsultuppdrag och tjänat riktigt bra med pengar på det. Men nu börjar det alltså sina med jobben och jag kommer att få hitta andra födkrokar för att få in det som behövs. Att bo i sekelskifteslägenhet här på Söder är inte gratis, om ni nu trodde det.
Jag har förut jobbat en del med att ta fram loggor och annan design för tryck på tygpåsar och profilkläder. Om ni inte vet vad profilkläder är så handlar det om kläder med tryck som anställda på företag kan ha när de jobbar, till exempel i en butik. Men det kan också vara bandtröjor, hoodies eller kepsar, strumpor eller pikettröjor som delas ut gratis till kunder från till exempel en mässmonter på något event. Det kanske inte låter som världens roligaste eller mest prestigefyllda uppdrag, men jag tycker att det är helt okej. Jag är inte för fin för att designa tygpåsar eller profilkläder, för mig är det ett sätt att få kontakt med en annan sida av yrket, det som är mindre konstnärligt och mer inriktat på bruksanvändning.
När jag designar möbler är det ganska fritt, men jag måste ju alltid tänka på kundkretsen och vad den anser är snyggt. Om jag designar en soffa med blodstänk kanske jag tycker det är superhäftigt, men om soffan inte säljer (vilket den antagligen inte kommer att göra) så innebär ju det att möbelfirman går back, och händer det upprepade gånger så kan jag antagligen inte räkna med att få jobba kvar särskilt länge. Det gäller alltså att inte glömma bort vad syftet med min design egentligen är.
På samma sätt är det med tygpåsar och profilkläder. Det handlar om att skapa design som väcker uppmärksamhet, som folk tycker är snygg och som skapar en nyfikenhet på innehållet, det vill säga det företag som gör reklam. Jag har designat personalkläder åt butikskedjor, påsar åt rockband och allt däremellan. Jag gör ingen skillnad på vad som är fina och fula uppdrag utan tar de jobb jag får.
På många sätt är det nyttiga erfarenheter. Att komma ur min grotta, det vill säga ateljén, och få komma ut och möta olika människor och höra hur jag kan hjälpa dem nå ut till sina kunder, fans, samarbetspartners eller vad det nu kan vara är stimulerande och får mig att känna mig lite nyttig samtidigt som jag drar hem pengar till hyran.
Men det är klart, lite längtar jag emellanåt efter nästa högkonjunktur, när folk har råd att satsa på designmöbler igen. Men till dess kör jag på med tygpåsar och profilkläder!